De senaste åren har gäddans och gösens kostintag studerats i Hiidenvesi som en del av ett projekt för att förbättra och effektivera vårdfisket. I forskningen har man tagit reda på vad rovfiskarna äter och om det finns några skillnader eller årstidsvariationer mellan Hiidenvesi-sjöns olika sjöbassänger. I studien fanns ett speciellt intresse för hur gäddans storlek påverkar vad gäddan vad gäddan väljer för byte (art, fångstens storlek). Studien om gösen fokuserade speciellt på norsens och tofsmyggans betydelse i gösens kost.
Majoriteten (ca 85 %) av materialet för studien av gäddorna (n=165) erhölls från Kirkkojärvis och Mustionselkäs lokala trollingtävlingar. Gäddornas längd var minst 60 cm, det vill säga 1,5–2 kg i vikt. Av de byten som identifierats i gäddmagar var 53,9 % mörtfiskar. Abborre (11,7 %) var den näst vanligaste av de identifierade födoämnena. Andelen oidentifierade bytesfiskar var 19 %, och förmodligen var majoriteten av dem också mörtfiskar. Enstaka gädda och gös hittades också i magarna. En liten lokal variation observerades också, eftersom gäddan i Nummelanselkä och Isontalonselkä huvudsakligen använde stora mörtfiskar, bland annat braxen, som föda. I Mustionselkä och Kirkkojärvi var mörtfiskar den huvudsakliga födokällan, men gäddan i dessa områden använde även abborre och egna artfränder som föda. Tidsmässigt upptäcktes inte större förändringar. De största gäddorna, över 80 cm, visade sig använda stora (20–40 cm) mörtfiskar som föda. Bland dessa var de viktigaste arterna braxen, björkna och faren. Gäddan har en tydlig roll som betare för stor mörtfisk i Hiidenvesi, samtidigt som den tycks ha endast en mycket marginell betydelse för gösbeståndet.
Gäddan äter alltså mört, men hur är det med gösen? I gösundersökningen betonadesgösens betydelse i Kiihkelyksenselkä, där en stor norspopulation ger grunden till Hiidenvesis rikliga gösbestånd. Däremot vid tidpunkten för studien verkade inte tofsmyggans larver vara en viktig födokälla för gösynglen, men deras betydelse kan i verkligheten vara större. Tätheten av tofsmyggor varierar från år till år och under undersökningsåret var tätheten lägre än genomsnittet. Även årstiden inverkar på förekomsten av rätt storleks tofsmyggor. Tofsmyggar är kända för att spela en viktig roll som föda för norsen och påverkar därmed även gösen. Överraskande nog var mörtfiskarnas betydelse som föda för gös i Mustionselkä, som domineras av mörtfiskar, liten. Istället för dem åt gösen främst av sin egen art. Stora över 50 centimeters gösar, som man känner till att äter egna artfränder som är mindre än mörtfiskar, saknades i forskningsmaterialet. Den höga göskannibalismen i Mustionselkä är sannolikt en indikation på den stora göspopulationen i området. Mer omfattande rapporter om forskningen kommer att publiceras. Så det lönar sig att hålla utkik efter fler nyheter.
– Jussi Vesterinen, vattendrags- och fisksakkunnig
Västra Nylands vatten och miljö rf (LUVY) är en oberoende samarbets- och sakkunnigorganisation i Västra Nyland. Syftet med föreningens verksamhet är, att främja vattenskyddet och med det nära sammanhängande allmänna miljöskyddet inom sitt verksamhetsområde.
