Skogsbrukets miljöskydd i Västra Nyland

Karta över Västra Nylands vattendragsrestaureringsobjekt >>

Finland är Europas skogsrikaste land – av vår landyta täcks över 70 % av skog. Skogen är också viktig för finländarna och vi kan utnyttja skogarna mångsidigt såväl inom rekreation som även ekonomiskt. Skogsindustrins nationalekonomiska betydelse är stor.

Såsom all annan mänsklig aktivitet förorsakar skogsbruket belastning på miljön. Skogsbrukets viktigaste miljöutmaningar sammanhänger med klimatet och naturens mångformighet. Under den senaste tiden har man allt mera fäst uppmärksamhet även på skogsbrukets inverkan på vattendragen: enligt de år 2020 publicerade uppskattningarna av skogsbrukets andel av den totala inverkan av mänsklig verksamhet är skogsbrukets andel av den totala fosforbelastningen 14 % och kvävebelastningen 12 %. Skogsbrukets inverkan framträder extra starkt speciellt i källvattnen, där lantbrukets inverkan i regel är liten.

Utöver näringsämnena uppstår även belastning av fast substans och humus inom skogsbruket. Den fasta substans, som härstammar från såväl mineralerna som från det organiska materialet, förorsakar igenslamning i vattendraget och dessutom förbrukar det organiska materialet syre då det nedbryts. Humus å sin sida är organiskt kol, som härstammar från djur- och växtmaterial och som förekommer i löst form i vattnet. Humus förorsakar att vattnet blir brunt och det förändrar vattenekosystemens funktion då det ytnära vattnet värms upp mera än tidigare och primärproduktionen minskar då ljusmängden avtar. Tillsammans med humusämnena kan även kvicksilver transporteras till vattendragen.

Genom korrekt hantering av skogarna kan man förhindra vattendragsbelastning

Genom att hantera skogarna på rätt sätt kan man minska de risker för vattendragen som det effektiviserade skogsbruket medför och ofta sammanhänger skogsbrukets vattenskyddsfrågor med dikningarna. Av vårt lands myra är över hälften (nästan 5 miljoner hektar) utdikade för skogsbruksändamål och en tredjedel av världens samtliga skogsdiken har grävts i Finland.

Nya skogsdikningar görs just inte längre, men på basen av vad man vet i dag, förklarar dikning en betydande del av den näringsbelastning och belastning med organiskt kol som kommer från skogarna. Dessutom, i motsats till vad man tidigare trott, upphör inte effekterna från de skogsdikningar som gjorts i kärrmarker efter 10 år, utan de räcker betydligt längre eller blir rentav bestående. Dessutom har dikningarna medfört, att många av de arter som lever i myr- och vattenmiljöer har minskat.

Det finns en hel del information om skogsbrukets vattendragsbelastning samt hur man kan minska den, men förverkligandet av det i praktiken kräver fortsättningsvis arbete på lokal nivå. Inom skogsbrukets vattenskydd följer man de allmänna skogsvårdsrekommendationerna samt vid sidan av rekommendationerna gällande insamlingen energiveden och kärrskogarnas skötselrekommendationer även de krav som skogscertifieringen ställer. I vattenskyddsrekommendationerna och åtgärderna i praktiken ligger tonvikten på användningen av olika kombinationer av skyddszoner och vattenskyddskonstruktioner.

Med hjälp av vattenskyddskonstruktioner är det möjligt att minska speciellt skogsbrukets belastning av fast substans samt näringsbelastningen. När det gäller den ökade humusbelastningen samt det faktum att vattnen blir mörkare till följd av det har man i Finland däremot vaknat först under de allra senaste åren. Man har inte ännu kommit på effektiva metoder för att minska humusbelastningen på ett effektivt sätt, vilket gör att det viktigaste är att man försöker minska belastningen på förhand.

En betydande förbättring inom skogsbrukets vattenskydd kan nås genom att precisera planeringen av åtgärderna samt genom att idka kritisk behovsprövning vid sådana arbeten som är extra belastande på vattendragen. Till exempel då det gäller underhållsdikningarnas behovsprövning har man utvecklat olika verktyg för att uppskatta dikningarna och deras ekonomiska nytta och även de egentliga arbetsmetoderna kan man utveckla så att de blir mera vattendragsvänliga. På det sättet minskar behovet att investera i separata vattenskyddskonstruktioner. Dessutom är det på speciellt grundvatten- och erosionskänsliga områden möjligt att minska behovet av markberedning och dikning bland annat genom att gå över till skog med träd av olika ålder eller så kallat kontinuerligt skogsbruk. I skog som består av träd i olika ålder uppstår troligtvis minder humusbelastning är i skog som bygger på träd i samma ålder, eftersom man har konstaterat att barrskogsområden urlakas kol i högre grad än i skogar med blandbestånd.

En minimering av skogsbruksområdenas markberedning är till nytta även då det gäller urlakningen av kvicksilver. För att uppnå målsättningen med ett gott kemiskt tillstånd i vattendragen bör man undvika urlakning av kvicksilver. I Nyland har vi ett särdrag med riklig förekomst av sura sulfatjordar. När det gäller dessa är det viktigt att utföra markberedningen och torrläggningen på rätt sätt för att på förhand förhindra skador på vattendragen. Om man vid underhållet och skötseln av skogsmarken beaktar vattenskyddsaspekterna, kan man säkra trädens tillväxt och samtidigt skogens avkastning samt även skogens möjlighet att fungera som effektiva kolsänkor.

Bekanta dig också med skogsbrukets vattenskydds berättelsekarta, som gjordes i Nyland inom projektet Focus på skogarnas vattenvård som avslutades år 2022!

Tilläggsuppgifter: