Till vänster en fåra som inte satts i skick, en fåra som gjorts alltför bred och till höger samma fåra på vintern efter restaureringen. I den icke i stånd satta fåran har isen tryckts mot fårans botten och vattnet strömmar ovanpå isen vilket höjer vattennivån i fåran. I den restaurerade fåran håller stenar upp istäcket, vilket innebär att vattenorganismerna hittar övervintringsplatser och vattnet rinner under isen utan att förorsaka någon ytterligare höjning av vattennivån.
I södra Finland är det typiskt att bäckar i lerdominerade områden rensats för att torrlägga markerna för jord- och skogsbrukets behov. Som naturtyp har dessa lermarksbäckar och små åar blivit ytterst hotade. Därför har även de arter, som lever i dessa, blivit mera sällsynta. Av de hundratal bäckar, som rinner i Nyland, har inte en enda bevarats i helt naturligt tillstånd och av arterna har nästan alla populationer av flodpärlmussla förlorats liksom laxfiskstammarna. Den största orsaken till att denna typ av strömmande vatten liksom arterna blivit allt mera sällsynta, är förändringen av markanvändningen. dvs. ”iståndsättningen av fårorna”. Iståndsättandet av fåror kan nämligen beroende på olika infallsvinklar innebära många olika saker.
För den som idkar aktivt jord- eller skogsbruk kan det betyda att ett igenvuxet dike öppnas med hjälp av grävmaskin, så att vattnet strömmar snabbare och fårans tillrinningsområde torkar så effektivt som möjligt. För den som är intresserad av laxfiskar innebär iståndsättandet av fåran ofta att man förbättrar laxfiskarnas lek- och yngelområden genom att i fåran lägga grus och stenar. Ofta föreställer man sig, att jord- och skogsbrukets torrläggningsåtgärder står i strid med återställandet av fårans naturtyp. Man kan emellertid planera och förverkliga restaureringsåtgärderna så, att såväl de hotade naturtyperna och artbeståndet, som lever i dessa som jordbrukaren, som idkar jord- och skogsbruk, drar nytta av dessa.
Inom restaureringsprojekt, som under åren koordinerats av LUVY, har man restaurerat olika strömmande vatten, som till följd av mänsklig verksamhet har försämrats och som redan vattenvårdens ramdirektiv som fastställts av EU förpliktigar Finland att restaurera. Vid restaureringar av strömmande vatten koncentrerar man sig på att stärka vattendragens särdrag och målet är, att stoppa utvecklingen, som gör naturtyperna och deras arter ännu mera hotade.
De strömmande vattnen är emellertid stadda i en kontinuerlig förändring och speciellt vattendragen mjuka jordarter ändrar under tiderna för vinter-, vår- och höstflödena. Inte ens genom stora torrläggningsprojekt lyckas man uppnå ett tillstånd, som garanterar en bestående effektiv torrläggning eller förhindra att åkerskiftena översvämmas, trots att man kan åstadkomma en tillfällig förbättring. Dessutom flyttar torrläggningsåtgärderna endast problemen nedströms och slutligen till havet.
Att räta ut en meandrande, dvs. en bäck som slingrar sig, förkortar bäcken och ökar bäckens lutning, vilket innebär, att vattnets strömningshastighet ökar. Som en följd av den ökade strömningshastigheten ökar erosionsutvecklingen och fåran strävar till att återgå till en naturligt slingrande fåra genom att gröpa ur och rasera fårans slänter. Detta innebär, att mängderna fast substans ökar och i jordbruksdominerade områden även förorsakar problem för jordbruket, då fårornas slänter rasar och underhållet av skyddszonerna försvåras. På samma gång ökar flödeshastigheten på de uträtade avsnitten, vilket höjer flödestopparna längre ner i vattendraget och upprepar översvämningsproblemet.
Det fasta material, som satts i rörelse förorsakar problem då det ansamlas i de områden där strömningshastigheten är mindre. Igenslamningen av fårorna leder till lokala översvämningar och man hamnar så småningom in i en oändlig spiral med nya restaureringsdikningar. Andra problem, som rensningen av fåror medför, är att t.ex. de leriga slänterna torkar, då bäckens vatten under sommaren minskar till följd av den minskade vattenfördröjningen i tillrinningsområdet, samt bildandet av isbarriärer vid vinterregn och snösmältningen på våren till följd av de ökade flödena. En typisk situation i en fåra som rätats ut och gjorts alltför bred är också det, att isen på vintern pressas mot bottnen, eftersom allt trä- och stenmaterial som hållit upp isen har avlägsnats. I de sämsta fallen rinner allt vatten utanpå isen och skadar beståndet av bottenlevande organismer samt utvecklandet av rommen hos höstlekande fisk, såsom öringen. Samtidigt ökar flödet på isen ytterligare och flödestopparna ställer till med problem längre ner i vattendraget.
Dessa problem kan emellertid förhindras genom att restaurera rensade fåror med hjälp av naturenliga metoder. De vanligaste naturenliga restaureringsmetoderna, då det gäller lantbruksområden, är att centralisera en uträtad fåras strömning med hjälp av forströskelkonstruktioner, då man återställer fårans naturliga variationer mellan snabba och långsamma flöden, utan att det inverkar på torrläggningen av åkrarna. Fördelen med forskonstruktionerna ur lantbrukets synvinkel är, en avsevärt minskad erosion, då vattnets strömningshastighet minskar och medeldjupet ökar, samtidigt som de typiska arterna i strömmande vatten kan återvända. Stenar, som läggs i fåran, håller också upp istäcket och förhindrar att isen pressas ner mot bottnen. Då förbättras vattenorganismernas övervintringsmöjligheter och risken för att isbarriärer bildas minskar, eftersom isflaken inte åker iväg. Under torrare tider håller vattnet, som är stillastående mellan trösklarna, slänterna fuktiga, vilket minskar lermarkernas uttorkning samt minskar risken att de spjälks sönder. Forskonstruktionerna bör emellertid planeras i enlighet med sitt namn så, att de blir fors liknande konstruktioner och inte stendammar. Med konstruktionerna strävar man till förutom hanteringen av vattnet även till att maximera den forsareal, som gått förlorad i samband med rensningsåtgärderna, så att även artbestånd, som är beroende av strömmande vatten kan återvända till fåran.
– Joonas Tammivuori
Västra Nylands vatten och miljö rf (LUVY) är en oberoende samarbets- och sakkunnigorganisation i Västra Nyland. Syftet med föreningens verksamhet är, att främja vattenskyddet och med det nära sammanhängande allmänna miljöskyddet inom sitt verksamhetsområde.
