Välj en sida

Av sjöar i Finland är det 794 eller 17 % som har fått en ekologisk klassifikation och som behöver restaureras. I Västra Nyland finns det 122 sjöar och av dem är det 52 stycken d.v.s. 43 % som borde restaureras. Därtill finns det en stor mängd mindre sjöar och dammar som inte har klassificerats, men som är i behov av restaurering. När man talar om restaurering kan det handla om olika saker och då kan även målsättningen variera. Miljömyndigheterna strävar till att få vattendrag så nära naturligt tillstånd som möjligt, men för en invånare eller sommargäst på stranden kan särskilt rekreationsbruk vara av intresse. När man gör restaurering av fågelvatten kan det kräva t.ex. jakt av små rovdjur.

Restaureringsplanen konstrueras som en riktlinje för restaureringen. Till början måste man ha ett samtal om de problem som man har upplevt i vattendraget och vad det är man strävar till med restaureringen. För att man ska kunna väga olika restaureringsalternativ måste man ha tillräckligt mycket forskningsresultat om vattendraget i fråga. När det gäller de största sjöarna finns det oftast omfattande uppgifter om vattenkvalité, vattenväxter, växtplankton och bottendjur. Från vissa sjöar finns det även uppgifter om fiskbestånd. Ifall det inte finns tillräckligt med undersökningsmaterial borde man skaffa det. Förutom vattenkvalité och fiskbestånd skulle det vara bra att reda ut också sammansättning av djurplankton.

Frivilliga observationer om algsituationen och mätningar av siktdjupet eller vattenhöjden är också värdefulla så som observationer om fiskbestånd eller drone bilder. Skapar man restaureringsplanen med föga uppgifter finns det risk att man drar fel slutsatser.

I restaureringsplanen presenteras vattendragets särdrag, kalkyleras yttre belastning och behovet att minska den samt analyseras resultat gällande vattenkvalité och djursamhällen. Till slut går man igenom olika restaureringsmetoder och funderar hur de anpassar sig för vattendraget i fråga. Till exempel om det inte finns kunskap om fiskbestånd, föreslår man ofta att det ska undersökas. Detta för att vårdfiske är det bästa sättet att minska inre belastning i flesta sjöar. Med hjälp av en noga upplagd restaureringsplan väljer man huvudsakliga restaureringsmetoder och anskaffar resurser till dem. Restaureringsarbete kräver ihärdigt ansträngning i flera år om tillståndet i sjön har blivit dåligt. Med effektiva åtgärder är det möjligt att förbättra tillståndet även i sjöar i mycket dåligt skick. Det gäller att följa upp utveckling i vattenkvalitén och djursamhällen efter restaureringen så att resultat inte går oupptäckta. I uppföljningen kan man använda sig av observationer gjorda av frivilliga. Efter några år är det dags att göra en mellanvärdering för att kolla om kursen har varit rätt och metoderna tillräckliga.

Katja Pellikka, vattendragssakkunnig