Det är tisdag i början av juni. Solens strålar värmer och en svag vind får vattenytan att krusas och vågorna kluckar. Det är alltså dags att skjuta ut båten i sjön Hiidenvesi. I maj månads nyhetsbrev berättade vi om gäddans situation och betydelse för Hiidenvesi samt om olika kartläggningsmetoder för gäddyngel. Nu är det dags för en titt bakom kulisserna, det vill säga en berättelse om en fältdag med kartläggning av gäddyngel.

Vi tar kursen mot den första kartläggningsplatsen. Vid stranden finns en del bestånd av jättegröe, men även annan vegetation förekommer. Då båten fåtts i land, granskas djupet samt hur mjuk bottnen är. Vattendjupet är cirka en meter och bottnen verkar vara ganska stadig – håven i hand  och ut i strandvattnet. Räddningsdräkten gör det möjligt att vada utan att bli våt, åtminstone om dräkten är ordentligt stängd och att man inte snubblar alltför mycket. Med vid karteringen är åtminstone två personer, av vilka den ena gör de behövliga lyften med håven samt meddelar det observerade antalet gäddyngel. Den andra personen gör syre- och temperaturmätningar från båten samt fungerar som sekreterare.

Kartläggningen framskrider bra. Några gäddyngel noteras och det är inte alltför utmanande att röra sig. Om bottnen är för mjuk medför det sina utmaningar, då det gäller att röra sig, och undertecknad har en del erfarenheter av just detta, då fötterna sjunker ner i dyn ända till knäna. Den här platsen är emellertid snabbt kartlagd och vi fortsätter till följande plats.

Följande plats verkar domineras av jättegröe, som bildat ett stort mattliknande bestånd, så att man inte ens ser stranden ordentligt. Båten förtöjs vid kanten av mattan och en stund funderar vi om det lönar sig att utföra en kartering. Men vi är lite trotsiga och besluter att vi skall dit – vattnet är ändå inte speciellt djupt och jättegröemattan verkar bära.

Växtbeståndet förhindrar visserligen att man sjunker helt, men det ger efter så att vattnet når upp över knäna. Efter några lyft med håven kan vi också konstatera, att det lönar sig inte att fortsätta med kartläggningen desto mera. Det är svårt att gå och använda håven på jättegröemattan. Dessutom är syrehalten obetydlig till följd av nedbrytningen av det organiska materialet. Att komma tillbaka i båten är emellertid inte så lätt på grund av den sjunkande mattan samt de inte alltför starka musklerna i överkroppen. Efter några försök lyckas man ändå få undertecknad tillbaka i båten. Det är inte första gången, som äntrandet av båten inte gått som i filmer. Under fältdagarna har man också testat hur en dragkedja i dräkten, som blivit öppen, släpper in vatten, om man tänker sjunka djupare än till knädjup.  

Dagen fortsätter med en liten lunchpaus. Som vägkost har man packat med äggsmörgåsar och en termosflaska med kaffe. Efter matpausen kartläggs ännu några platser, som denna gång förlöper utan problem och gäddyngel förekommer ställvis i även stora mängder. På eftermiddagen har man fått de planerade platserna kartlagda och det är dags att styra kosan tillbaka till stranden. Båten upp, utrustningen i bilen och räddningsdräkten av. Sen går färden mot Lojobyrån och utrymmet för vård av utrustningen.

– Maj Rasilainen, vattendrags- och fisksakkunnig

Västra Nylands vatten och miljö rf (LUVY) är en oberoende samarbets- och sakkunnigorganisation i Västra Nyland. Syftet med föreningens verksamhet är, att främja vattenskyddet och med det nära sammanhängande allmänna miljöskyddet inom sitt verksamhetsområde.

LUVYn logo