Med hjälp av vingbenet tar man reda på en fisks ålder. (LUVY / Salla Heikkinen)
Mångens första uppfattning när det gäller vårdfiske är, att det handlar om dagliga not- och ryssjefångster på hundratals ja rentav tusentals kilo. Av denna bör rovfiskarna allt från yngel sättas tillbaka i vattnet så noggrant som möjligt. I Västra Nylands vatten och miljö rf (LUVY) får vårdfiskarna tidvis fördjupa sig i även fiskynglens minsta detaljer.
Då en vårdfiskare börjar prata om vingben behöver det inte betyda att det finns ett behov av fysioterapi. Intresset för hörselben föranleder ingen oro för nedsatt hörsel. Vad är det då fråga om?
Vi kan höja vårdfiskets kostnadseffektivitet och inverkan ifall vi kan avlägsna mörtfiskar från fiskbestånden innan de blir könsmogna. När en fisk blir könsmogen beror emellertid på många olika faktorer. Även den fysiska tillväxten inom samma art varierar beroende på näringsförhållandena och temperaturen i de enskilda vattendragen. Man borde känna till i vilken ålder och vid vilken storlek arterna för vårdfisket blir könsmogna. Efter det kan man välja en lämplig fångstmetod, -tidpunkt och -plats. Bragdens maskstorlek har en stor betydelse för hur stora fiskar man får.
Åldersbestämning av fisk är ett noggrant arbete
I verkställandet av Sjundeå å 2030 visionen strävar LUVY tillsammans med sina kumpaner till att förbättra tillståndet i hela Sjundeå å:s vattendrag. Sjöarna Enäjärvi och Poikkipuoliainen i Vichtis är åns källvattendrag, som förenas av bäcken Hulttilanoja. I vårdfiskets effektiveringsprojekt strävar man till att reda ut när mörtfiskarna (mört braxen och björkna) blir könsmogna i de båda sjöarna. Därför fångar vi fisk i forskningssyfte från de båda sjöarna. Fiskarna djupfryses packade enligt storleksklass och fångstplats. Man försöker få tillräckligt många fiskar från varje storleksklass för att resultaten skall vara pålitliga.
Vinternotdragningen i Enäjärvi under 10 dagar i februari gav rikligt med fisk till materialet. I sjön Poikkipuoliainen fiskade man med katsor under isen och dessutom fick vi fisk från en lokal fritidsnätfiskare. Isförhållandena inverkar på alla former av vinterfiske. Sjöarna fick ett heltäckande istäcke i ett mycket tidigt skede, vilket innebar att vindarna inte kunde blanda om vattnet. Det innebar, att det syrerika vattnet inte rörde sig nedåt mot de bottennära skikten. Sjöarna och fiskbestånden lider av syrebrist vars följder vi redan kunnat se. Fiskarna samlas inte i stim som vanligt utan de söker efter syrerikt vatten runt omkring i sjön. Det blir betydligt svårare att hitta och fånga fisken. Även fiskdöd har påträffats. Efter det att isen gått avslöjas fiskdödens hela omfattning om och när de döda fiskarna stiger närmare ytan och stränderna.
Då undersökningsmaterialet börjar vara insamlat börjar ett småpetigt arbete. Varje fisk i materialet vägs och mäts, könsmognaden kontrolleras samt de könsmogna fiskarnas kön. Från varje fisk lösgör man sedan hörselben, vingben och ca 25 fjäll. Hörselbenen och fjällen putsas och vingbenet kokas. Proven får sedan torka i fjällpåsar inför den egentliga undersökningen. Alla dessa uppgifter samlas i en undersökningsdagbok, där man också antecknar varje fisks fångstplats och -redskap. På benen och fjällen bildas årsringar och genom att undersöka dem kan man beräkna fiskens ålder. Eftersom det kräver stor noggrannhet att observera och räkna ringarna, gör man åldersbestämningen på fjäll och vingben. Nuförtiden använder man vingben för åldersbestämningen och vid behov kan man säkra åldern med hjälp av hörselbenen.
Undersökning genom märkning klargör fiskarnas rörelser
Fiskarna rör sig från den ena sjön till den andra men tillsvidare känner vi inte till någon regelbundenhet. Lektiden är visserligen en viktig orsak till hur fiskarna rör sig, liksom letandet efter föda, då fiskbestånden blir tätare och konkurrensen ökar. Ifall fisken rör sig mellan två vårdfiskesjöar bör man beakta detta då man fiskar bort fisk. Annars finns det risk, att vårdfisket i den ena sjön leder till bättre förhållanden och större tillväxt till följd av mindre konkurrens i den andra sjön. I det fallet kan man ha nytta av att fiska i ån eller bäcken som förenar sjöarna. I dylika fall är observationer gällande fiskarnas rörelser gjorda av lokalbefolkningen viktiga vid planeringen av vårdfisket och tidpunkten för detta.
Fiskens rörelser mellan Enäjärvi och Poikkipuoliainen reds ut genom att man märker fiskarna. Då våren framskrider fångar vi fortsättningsvis mört, braxen och björkna från bägge sjöar. Fiskarna märks genom att man bakom ryggfenan fäster ett T-fiskmärke på totalt 2 000 fiskar i förhållande till deras mängder. Mängdförhållande känner vi till från resultaten från nätprovfiske. Innan märket fästs sövs fisken för att minska risken för eventuella skadeverkningar.
Uppgifter om de märkta fiskarnas rörelser väntar vi oss sedan från våra vårdfiskekumpaner samt fritidsfiskare. Vi kommer också själva att utföra fiske i de två sjöarna. Samtidigt reder vi ut huruvida sjöarnas mörtfiskar är av samma släkt och familj eller har de utvecklats separat från varandra.
Märkningsundersökningarna i Finland koordineras av Naturresursinstitutet (LUKE). Då du påträffar en fisk försedd med ett märke, ta uppgifterna på märket tillvara t.ex. genom att fotografera det. Ifall du släpper tillbaka fisken kan den komma med i fångsten även en annan gång. Om inte till dig så till någon annan med tur. Då du skickar uppgifterna från märket till LUKE får du en belöning på fem euro samtidigt som du hjälper forskningen och genomförandet av vårdfisket i fortsättningen. Du får också information om var och när fisken blivit märkt.
Den egentliga behandlingen av materialet och undersökningen görs av Salla Heikkinen som sitt examensarbete vid Jyväskylä universitets akvatiska vetenskaper. Endast med hjälp verksamhet, som bygger på undersökt och testat data, kan vi få till stånd långvariga och hållbara resultat.
– Tiina Tikkanen, projektarbetare
