Uppföljning av vattenkvalitet

Målsättningen med de vattendragsvisioner, som Västra Nylands vatten och miljö rf (LUVY) koordinerar, är att systematiskt förbättra tillståndet i vattendragen i Västra Nyland. I flera projekt siktar man på målsättningarna i visionerna och ett av projekten är projektet Minskning av jord- och skogsbrukets vattendragsbelastning LUMME.

I LUMME-projektet följer man med vattenkvaliteten med hjälp av kontinuerligt mätande apparatur i flera rinnande vattendrag. Målsättningen är, att få noggrannare information om vattenkvaliteten än tidigare samt uppgifter om variationerna i kvaliteten så, att man då man planerar restaureringsåtgärder bättre kan rikta dem till tidpunkter då belastningen är om störst samt följa med restaureringsåtgärdernas inverkan på vattenkvaliteten.

Man följer med vattenkvaliteten i följande rinnande vattendrag:

Uppföljningsdata från de kontinuerliga vattenkvalitetmätningarna är tillgängliga via Luodes tjänst. Resultaten är icke kalibrerat rådata.

Parametrar för uppföljning av vattenkvalitet

Här följer en presentation av de mest centrala vattenkvalitetsparametrarna. Alla parametrar mäts inte på alla mätstationer.

Konduktivitet (ledningsförmåga)

Konduktiviteten anger mängden lösta salter i vattnet. I inlandsvatten höjs konduktiviteten av bl.a. natrium, kalium, magnesium, klorider och sulfater. Ledningsförmågan höjs av de avloppsvatten som hamnar i vattendragen samt av gödslingen av åkrar. Konduktiviteten varierar endast lite mellan de olika årstiderna.

Grumlighet

Grumlighet är vattenkvalitetens optiska parameter, som mäter hur ljusets sprids av de partiklar som finns i vattnet; ju mera ljuset sprids desto större är vattnets grumlighet. Grumligheten höjs bl.a. av de vattenflöden som kommer från åkrar och kärr samt av andra markpartiklar som eroderar och transporteras till vattendragen. Grumligheten varierar med årstiderna: under höstregnen samt i samband med vinterns- och vårens toppflöden är grumligheten vanligtvis högre än under sommaren eller midvinterns köldperioder. Grumligheten korrelerar dessutom ganska bra med näringshalterna och mängden fasta partiklar i områden med lerhaltig jordmån, vilket gör, att man kan använda grumligheten som hjälp när man uppskattar halterna av dessa.

pH

Vattnets surhetgrad anges som pH-värde; normal surhet är nära neutral (pH 7). I vattendragen har organismerna anpassat sig att leva inom pH området 6–8. I Finland är vattnen i allmänhet lite sura (pH 6,5–6,8). Algproduktionen kan höja pH-värdet under sommaren, vilket betyder att pH-värdet på vintern oftast är lägre än på sommaren.

Klorofyll-a och blågrönalger

Klorofyll-a berättar om mängden alger med klorofyll och indikerar på det sättet frodighetsnivån i vattendraget. Även på basen av mängden blågröna alger kan man uppskatta frodigheten.

Organiskt kol (TOC)

Det organiska kolet i vattendragen utgörs huvudsakligen av humus. Humus är ett mörkt organiskt ämne, som uppstår då växtmaterial bryts ner till torv. Halterna av organiskt kol är det mest ändamålsenligt att undersöka främst i tillrinningsområden där det finns utdikade torvmarker. Humus förorsakar att vattendraget blir mörkare, slammar igen samt blir övergött. Till följd att vattnet blir mörkare förändras ljusförhållandena, vilket inverkar på t.ex. temperaturen och skiktningen och via det på hela näringsväven. Dessutom omvandlas en del av det organiska kol, som från markekosystemen når vattendragen genom den mikrobiologiska processen, till metan, som i sin tur påskyndar klimatförändringen.
En del av apparaturen mäter organiskt kol indirekt via en surrogatvariabel (fDOM, Fluorescent Dissolved Organic Matter).

Nitratkväve (NO3-N)

Nitrat är en kväveförening, som kraftigt påverkar vattendragens övergödning. I vattendragen kommer nitratkvävet oftast från gödsel, utdikning av kärrmarker, samhällenas avloppsvatten samt till följd av nedbrytningen av material som innehåller kväve. Utanför växtsäsongen förekommer största delen av det totalkväve, som finns i vattnet, i form av nitratkväve, medan växterna under växtperioden använder nitratkvävet för sin tillväxt, och till följd av det är nitratkvävehalterna i vattnet är mycket låga.

Syrehalt (O2)

Syrehalten berättar om hur vattendraget mår, men då man granskar resultat bör man utöver halten även beakta tidpunkten för mätningen (årstid). Ju högre vattnets temperatur är, desto mindre syre löses i vattnet. På vintern, då det övre vattenskiktets temperatur är endast en aning över noll grader, är syrehalten vanligtvis ca 12–13 mg/l. På sommaren, då vattentemperaturen är ca 18–20 grader är den normala syrehalten 8–9 mg/l.

Källor:
  • Oravainen 1999: Vesistötulosten tulkinta -opasvihkonen