I bilden ses en flodpärlmussla och till vänster i bakgrunden koralliknande sötvattenssvamp samt nyfikna abborrar. (Olli Mustonen)
I Svartån lever en speciell djurart som kan leva i över hundra år, till och med 200 år. Det är fråga om flodpärlmusslan. Det finns uppskattningsvis några tusen flodpärlmusslor kvar i Svartån. Musslorna behöver rent, rinnande vatten och en ren grusbotten. Många förändringar i livsmiljön har lett till att de här unika musslorna som nästan stannar på platsen har kommit i kläm. Förutom en ren livsmiljö och rinnande vatten, behöver de lax och/eller öring som värdfiskar, då flodpärlmusslans larver lever i laxfiskarnas gälar tills de utvecklas till små musslor och faller till botten. I Svartån har uppdämningen av åarna lett till att flodpärlmusslornas livscykel brutits då värdfiskarna försvunnit, och att endast vuxna storväxta och åldriga individer finns kvar. Överlevnaden hos de här musslorna har kontrollerats med ca fem års mellanrum på 2000-talet.
Under ytan
Allt är i sin ordning, markeringsrepet har sänkts till bottnen och det är dags att dyka under ytan. Jag sänker mig till botten tillsammans med mitt dykarpar. Vi rör oss en aning överlappande, så att vi inte rör upp åbottnet och försämrar sikten. Väl nere kontrollerar vi jämvikten, allt är ok och vi börjar följa markeringsrepet. Strömmen är svag och det finns mycket dy på bottnen, det står genast klart att inga flodpärlmusslor kommer att hittas längs den här transekten. Däremot skymtas blått, rött, gult och grönt bland dyn. Runda föremål som finns överallt. Jag lyfter upp en och rengör den… det är en frisbee för frisbeegolf. Det här är ett nytt fenomen. En bana för frisbeegolf har byggts vid ån och därifrån landar frisbees i högar på åns botten. Vi samlar ihop en hög av dem och tar dem med oss. Efter dykningen närmar sig en individ som inte ser nöjd ut. Han tror att vi tagit frisbees för eget bruk. Tydligen samlas de in av lokala dykare efter tävlingar och de bästa skickas till sina ägare. Bra så. Då det klarnar att vi är här på flodpärlmusslornas vägnar och inte är intresserade av frisbeena, tackar han för dem och önskar oss goda dykningar.
Efter några dykningar har vi redan träffat på flera större musselarter: allmän dammussla, spetsig målarmussla, äkta målarmussla och till och med den andra utrotningshotade stora musslan tjockskalig målarmussla, men inte en enda flodpärlmussla. Abborrarna har nyfiket undrat över vad vi hållit på med. Vi har också träffat på allt möjligt annat, som inte hör hemma i ån, såsom frisbees. Vi har bl.a. sett ölflaskor av glas, bildäck och kanistrar. De här föremålen påvisar närvaron av människoliv. Rika och vackra samhällen av sötvattenssvamp berättar om åns tillstånd. I det i övrigt rätt enahanda landskapet liknar de koraller. Sötvattenssvamp trivs i karga och frodiga vatten. De blir dock vanligare då näringsbelastningen ökar, så de rikliga mängderna av korallartade sötvattenssvampar skvallrar troligen om nedsmutsning av vattendraget. Äntligen börjar strömningen öka och bottnen förändras till bestående av grus och småsten. Sinnena skärps. Nu kunde man förvänta sig att hitta en flodpärlmussla och där är den, vänd mot strömmen i ensamt majestät. Jag plockar försiktigt upp den stora åldringen och undersöker den. Skalet är täckt av ett fint material och har eroderat kraftigt vid umbo. Den del där skalet ursprungligen börjat växa. Täta ringar, årsringar, berättar om den tid musslan levat. Den här musslan är redan nära slutet av sitt liv. Dess exakta ålder är omöjlig att bedöma utan att söndra skalet, men årsringarna sitter tätt och det är en stor individ, 12 cm lång. Jag sätter försiktigt ned musslan på bottnen i samma ställning som den var tidigare. Också den här gången hittades flodpärlmusslor, om än färre än tidigare.
Framtiden för flodpärlmusslorna i Svartån
Lyckligtvis har man samlat in flodpärlmusslor från Svartån, som man har fått att föröka sig i laboratorieförhållanden och producera småmusslor. För tillfället byggs också fiskvägar i ån, förbi kraftverksdammarna, så att flodpärlmusslornas värdfiskar, laxfiskarna, ska kunna stiga i ån för att föröka sig. Det här skulle göra det möjligt för flodpärlmusslan att ha en naturlig livscykel, förutsatt att det går att få en ny generation flodpärlmusslor till vattendragssystemet. De två nedersta fiskvägarna är i dagens läge färdiga och laxfisk har redan påträffats i ån. Om man önskar säkra flodpärlmusslans naturliga livscykel, bör också vattendragets tillstånd förbättras, så att grusbottnarna inte slammas igen och täpps. Flodpärlmusslorna lever under de första åren inne i bottensedimentet. Det finns alltså en liten gnista hopp att flodpärlmusslan kan bevaras i Svartån.
Arbetet är en del av LIFE IP -projektet och har fått finansiering från Europeiska Unionens LIFE-program.
Läs mer om detta: Laxfiskarna till Svartån och FRESHABIT LIFE IP
– Anu Suonpää-Espinola, vattendragssakkunnig och forskningsdykare
