Undersökningens målsättning och bakgrund
Svartåns vattendrag har i tiderna varit viktigt för vandringsfiskarna och även ålen har förekommit naturligt. Den massiva utbyggnaden av vattenkraften under början av 1900-talet förstörde i praktiken vandringsfiskbestånden totalt och det gällde också ålen. Under senare tider har man uppehållit ålbeståndet med hjälp av utplanteringar. Lekvandringen ner genom Svartån är ännu utmanande för ålarna, som är på väg till Sargassohavet och de omkommer i regel då de hamnar in i vattenkraftverkets konstruktioner.
Syftet med undersökningen var, att reda ut ålbeståndet i Svartåns vattendrag med hjälp av provfiske samt att presentera eventuella sätt på vilka ålen kunde skyddas och vandringen säkerställas. Samtidigt har man behandlat de sätt och praktiska åtgärder, som skulle krävas i samband med byggandet av fiskvägarna, så att även ålarna kunde utnyttja dem under sin lekvandring.
Forskningsmetoderna
I undersökningen fångade man ålar i maj-juni 2018 med ryssjor i områdena Hiidenvesi sjö och Lojo sjö på tre olika platser: Hiidensalmi, dammen i Hiidensalmi och Aurlax i Lojo sjö. Även för LUVYs experter på fiskeärenden var ryssjefisket ingen vardagsmat, som görs varje sommar, och enligt dem, som var med, var jobbet verkligt spännande. Man fick endast ett fåtal ålar och av dem var de största som små drakar: dessa mörka varelser tjocka som handleden och med stora ögon sprattlade och slingrade sig våldsamt, när de märkte att de blivit fångade och det var mycket nära ibland att de starkt kämpande djuren höll på att smita. Man hade ryssjor av olika storlekar på olika platser och de av Pekka lånade strandryssjorna hade en öppning på över en meter och styrarmarna var över 10 m. Tillsammans med störarna var den en ganska imponerande anläggning.
Efter detta arrangerade man i juni 2018 i Porla i Lojo tillsammans med Naturresursinstitutet (LUKE) ett publikevenemang för alla intresserade. De infångade ålarna mättes, vägdes och märktes.
Man mätte noggrant varje åls längd, vikt samt ögonens och fenornas storlek, varefter de transporterades förbi vandringshindren till Pojoviken, där de släpptes för att kunna fortsätta sin lekvandring.
Förutom provfisket och märkningen har man också intervjuat medlemmar från delägarlagen i de övre delarna av vattendraget, och med deras hjälp har det varit möjligt att få mera information om ålens rörelser norr om Hiidenvesi sjö.
Resultat
Genom att märka ålarna kan man få information om deras vandringsrutter i början av deras lekvandring. Under tidigare undersökningar har märken returnerats från Östersjöländernas vattenområden. Vid överflyttningar i Vääksynjioki år 2017 blev den genomsnittliga returneringsprocenten 4 %. Resultaten visar, att ålarna från Finland oftast har begett sig söderut i riktning mot Estland, varifrån färden sedan har gått västerut. Eftersom de märkta ålarnas antal i denna undersökning var 30 stycken, är det möjligt, att antalet inte varit tillräckligt stort för att något märke skall returneras. Det låga antalet beror på den klena fångsten i Lojo sjö.
Undersökningen gjordes inom ramen för Hola Lake Nyland projektet, som för sin del hör till, som en del i Hola Lake-samarbetet, där 4 regionala parter deltar: från Finland Pyhäjärvi-institutet, stiftelsen Päijät-Hämeen Vesijärvisäätiö och Västra Nylands vatten och miljö rf samt Osby kommun i Sverige.
